Anni Blomqvist skriver om saknad, sorg och ljus livsvilja. Det är en bok om att blicka tillbaka och gå framåt, inte glömma det som varit men fora det vidare i varje dags enkla gärning. När berättelsen börjar består familjen Blomqvist ännu av far, mor och två unga söner. Det är en sällsynt lycklig och samspelt familj. Som fiskarhustru har Anni fått vänja sig vid att se mannen och pojkarna fara ut till havs på långa fiskefärder. Varje gang har hon känt samma lättnad och glädje båten lagt till vid hemstrandens brygga. Men så en dag har det skett som hon alltid fruktat: hon måsten inse att de inte kommer att återvända. Mannen och den yngre av sönerna har förlist i en storm på Ålands hav. Vid varje steg hon tar, i allt hon gör blir hon påmind om de två som är borta. Hon flyr inte minnena, hon tar emot dem och later dem berika sin saknad. I återblickarna på förlovningstiden och äktenskapet med Valter får berättelsen en varm och vacker ton. Boken bär alltigenom det upplevdas prägel. Till intrycket av äkthet bidrar också utdragen ur Valters dagbok från den tid han seglade I djupsjöfart på Passat. (Bakpärmstext)